Från rotehjon och fattighus till det allmänna pensionssystemet

Arbetspensionen fyller 50 år

Ännu för ett par hundra år sedan var Finland ett jordbrukssamhälle där största delen av folket, bortsett från den lilla eliten, levde ett enkelt liv utan egentligt socialskydd. Den förväntade livslängden var bara cirka 40 år, med hög barndödlighet. Trots allt levde några också dåförtiden mycket länge, och man var tvungen att arrangera deras utkomst på ett sätt eller annat. I jordbrukssamhället var det först och främst på familjens och släktens ansvar att sköta om de gamla och de sjuka. Senare tog bönderna hand om åldringar och ”fattighjon” genom olika sytnings- och rotesystem. De första riktiga pensionstagarna var statens tjänstemän, sin tids elit på höjden av ståndssamhället. Deras pension tillförsäkrades redan år 1688 med kungligt beslut.

Nya vindar från utlandet

Det egentliga pensionssystemet började dock utvecklas första när man övergick från jordbruket till ett samhälle där de flesta arbetar för lön. Vid övergången mellan 1800- och 1900-talet började Finland industrialiseras och urbaniseras, och allt flera kunde också läsa. Böcker och tidningar möjliggjorde att nya ideologier, bland dem också socialism, kunde spridas till vårt land från utlandet. Ståndsamhällets strukturer började upplösas och även människor i de lägre socialklasserna började kräva bättre levnadsstandard.

Finlands pensionsskydd var dock ännu i barnaskor jämfört med många andra länder. Planeringen av ett folkpensionssystem inleddes i början av 1900-talet, men dess beredning dröjde i nästan 40 år. År 1937 godkändes folkpensionslagen som erbjöd de försäkrade skydd för ålderdom och arbetsoförmåga. Den ursprungliga folkpensionen var dock blygsam, och en del av folket var fortfarande helt utan pensionsskydd.

Välfärdssamhället byggs upp

Efter krigen blev Finlands ekonomi snabbt starkare, och välfärdssamhället började byggas på 1950-talet. Allt flera upplevde att folkpensionen inte gav tillräckligt med trygghet för ålderdom. Instiftandet av ett inkomstrelaterat arbetspensionssystem blev aktuellt i synnerhet för att förbättra fabriksanställdas och tjänstemännens situation. Arbetsgivarens underhållsskyldighet gällde nämligen endast personer som hade jobbat hos samma företag över en lång tid, och bara få anställda täcktes av de frivilliga pensionerna och försäkringarna.

Efter utdragna förhandlingar, den 1 juli 1962, trädde lagen om pension för arbetstagare i kraft. En av systemets grundprinciper blev att alla löntagare tjänar in pension under sina yrkesverksamma år, och byte av arbetsplats eller yrke påverkar inte den redan intjänade pensionen. Inom den privata sektorn har arbetsgivaren skyldighet att ordna sina anställdas pensionsskydd genom att teckna en pensionsförsäkring hos ett pensionsförsäkringsbolag, en pensionskassa eller en pensionsstiftelse. De lagstadgade pensionerna ger trygghet för ålderdom, arbetsoförmåga eller familjeförsörjarens död.

Arbetspensioner står på sig

Under de senaste 50 åren har Finland ändrats på många vis. Jämfört med många andra europeiska länder är vårt pensionssystem ännu ungt. På femtio år har man dock lyckats skapa ett hållbart system som lever med tiden utan att frångå sina grundprinciper.

 

VERITAS PENSIONSFÖRSÄKRING
Marknadskommunikationen

 

Den lagstadgade pensionsförsäkringen påskynande övergången till automatisk databehandling också på Veritas (f.d. Verdandi). (Bild: Veritas arkiv)