Flickan med sparuret hittades efter dryga 80 år

Många åbobor minns försäkringsbolaget Verdandis (numera Veritas) reklambild, där en liten flicka sträcker upp handen mot bordet för att sätta in en slant i sparuret. Det är dock få som vet vem som är på bild och hur hon hamnat som modell för ett reklamfoto som använts i årtionden.

Gåtan började lösa sig när en ung man som deltog i Veritas skolningsdag kände igen fotot. På en PowerPoint-presentation om bolagets historia såg Matias Andersson, försäkringsrådgivare på Aktia Skadeförsäkring, plötsligt en bekant bild. ”Jag kom ihåg att vi hemma hade talat om att min mormor var med på ett sådant här foto. Jag kollade ännu för säkerhets skull med henne själv”, berättar Andersson. Och sant var det - den lilla flickan på bilden är Henriette Nyman, född Ertman, ursprungligen från Åbo men numera borgåbo.

Fotograferingen var ett spännande tillfälle

”Nog är det ju länge sen det där fotot togs. Jag var då 4 eller 5 år gammal, så det måste ha varit år 1930 eller 1931”, berättar Nyman som Veritas tog kontakt med.

Reklamfotot var taget på Verdandis huvudkontor i Åbo. Nymans mor Greta Ertman jobbade nämligen på försäkringsbolaget som på den tiden ännu var beläget i de gamla utrymmena i bostadsaktiebolaget Verdandis hus på Auragatan. ”Mamma brukade ta mig med till kontoret om hon hamnade jobba övertid. Som tidsfördriv fick jag skriva med skrivmaskin”, berättar Nyman. ”Av själva fotograferingssituationen minns jag att jag var rysligt stolt över den viktiga uppgiften. Jag skulle också byta om för fotot – långa strumpor och lackkängor.”

På den tiden hade man inte kamera i varje telefon, eller ens i varje hem. Reklamfotot var också taget av en professionell fotograf. Nymans mor hjälpte till med fotograferingen och gav instruktioner: ”Jag minns att jag skulle stå helt rak i ryggen. Jag var nog så spänd!”

Sparuren användes i årtionden

Så kallade sparursförsäkringar var populära på 1930-talet. Sparurets tickande i vardagsrummet visade inte bara tid, utan betydde också att man var noggrann med pengarna. Sparuret hölls i gång när det matades med mynt. Samtidigt sparade kunden pengar för försäkringspremierna. ”Nog var det ju en fiffig idé; man måste spara pengar för att hålla klockan igång. Vi hade också ett sparur hemma på den tiden”, berättar Nyman.

Verdandi hade till och med en egen urmakare som ansvarade för sparurens underhåll. Det var så sent som 1971 då bolaget avstod från sparur. Man kan dock fortfarande hitta sparur på antikaffärer eller till exempel på vinden i gamla hus.

VERITAS PENSIONSFÖRSÄKRING
 

Kolla också Franck Media Ab:s produktion om det över hundraåriga försäkringsbolaget Veritas (f.d. Verdandi) i Åbo: