”Det är arbetet som håller mig ung!” På Svenska Teatern i Helsingfors väntar folk inte på pensioneringen

Passion för arbetet, ödmjuk inställning och trevliga arbetskompisar. Det är ingredienserna för en lång arbetskarriär, tycker regissör Sven Sid och sufflös Ritva Ahlbäck från Svenska Teatern i Helsingfors. De hade inte bråttom att pensioneras, utan valde att fortsätta i arbetslivet ännu efter den lagstadgade pensionsåldern.

Regissör Sven Sid började som skådespelare på Svenska Teatern år 1969, och övergick under årens gång så småningom över till regissering. I höstas gick han i pension, som 68 årig och efter 40 år på Teatern.

Även sufflös Ritva Ahlbäck fyllde 68 förra hösten. Trots att hon nått åldern då man enligt arbetspensionslagen senast ska börja lyfta sin pension, valde hon att fortsätta jobba vid sidan om pensionen. ”Jag talade med min chef och frågade om det skulle vara möjligt att fortsätta jobba. Han gick med på det, så här är jag fortfarande”, berättar Ahlbäck.

Hon gjorde ett nytt, timbaserat arbetskontrakt på freelance-basis. Det mesta har ändå fortsatt som förut. ”Jag jobbar egentligen helt lika många timmar som förut och med samma uppgifter”, berättar hon.

Teamarbete och dialog med andra gör jobbet intressant

Som regissör var det Sid som bar helhetsansvaret över en pjäs. Teaterchefen och regissören är de första som läser manuskriptet. Regissören fördjupar sig sedan i berättelsen, söker bakgrundsinformation, och gör pjäsen intressant. Sedan väljer han skådespelarna tillsammans med teaterchefen.

”Bakgrundsarbetet gör man ensam, men den slutliga produkten är ändå ett resultat av teamarbete. Regissören skapar pjäsen tillsammas med andra.” Sid tycker att de olika människorna och dialogen med dem är en av de mest givande sidorna av arbetet. ”När man jobbar med skapande är det aldrig tråkigt.”

Också Ahlbäcks jobb som sufflös förutsätter närvaro i pjäsens produktion från början till slut. Hon deltar i repetitioner och hjälper skådespelarna med texten. ”Jag repeterar manuskriptet med skådespelarna, och hjälper dem under föreställningarna vid behov. Jag hade alltid varit intresserad av teater, men ville inte stå på scenen som skådespelare, så det här arbetet passar mig mycket väl.”

Sov på saken innan du ger upp

Sid har under årens lopp fått uppleva såväl med- som motgångar. ”Om en pjäs blir en succé känns det förstås bra. Men teatervärlden är sådan att det kan gå både upp och ner. Nog tänkte jag ju sluta många gånger, men på något sätt bet jag ändå ihop och fortsatte. Det hjälper att ha en ödmjuk inställning; om det går bra nu, kan det gå sämre senare, och också tvärtom. Det är bra att sova på saken innan man gör något drastiskt”, säger Sid.

Han har inte återvänt till Svenska Teatern i regissörroll efter pensioneringen – i alla fall ännu. Gnistan för teater har dock inte slocknat: ”Jag går nog mycket på teater fortfarande, och regisserar just nu en revy i Degerby i Ingå”, avslöjer Sid.

Arbetet ger energi och håller igång

Vad är det då som får Ahlbäck att orka arbeta ännu efter pensioneringen? ”Jag är ju fortfarande i bra skick, så jag ser ingen orsak till att sluta. Jag vill gärna fortsätta jobba så länge det är roligt och jag orkar.” Enligt Ahlbäck är de trevliga arbetskompisarna det viktigaste för arbetstrivseln. ”Egentligen har jag aldrig väntat på pensioneringen, jag har alltid trivts så bra på jobbet. Det är arbetet som håller mig igång och hjälper att hållas ung.

Foto 1: Västra Nyland / Nina Ahtola
Foto 2: Svenska Teatern / Tomas Grönvall