Placeringsdirektör Niina Bergring: År 2014 var ett gott år för det finländska pensionssystemet

När man blickar bakåt på år 2014 har man all rätt att vara nöjd. Placeringarna avkastade väl och pensionsbolagen uppnådde sina långtida avkastningsmål. År 2014 tog Finland fjärde plats i en internationell jämförelse av pensionssystem. Ifall man hade beaktat pensionsreformens inverkan på hållbarhetsgapet, skulle vi säkert ha stigit på andra plats genast efter ettan Danmark.

I MMGPI-rankingen toppade Finland kategorin integritet, dvs. hur bra pensionerna förvaltas. Vi fick också goda poäng för att vi i Finland fortfarande har i bruk ett ”defined benefit”-system, ett system som håller på att bli ovanlig annanstans, men som garanterar den försäkrade en väldigt trygg position. Systemet bär risken för placeringarna, inte den enskilda individen.

I många andra länder har man tagit i bruk en s.k. ”defined contribution”-modell, där individen själv ansvarar för sina pensionsplaceringar. Misslyckas man i sina placeringar, mister man också sin pension. I många exempelland har detta lett till ett väldigt ofördelaktig slutresultat för den försäkrade. Till exempel beskriver the Financial Times i en artikel daterad den 20.3.2015, ”Freedom of choice is less important than a pension free of risk” flera motsvarande fall runt om i världen.

Det finländska pensionssystemet är således ett riktigt bra system, men det skiljer sig från andra system. Varje land har ett eget unikt system. Det finns redan inom det finländska systemet många olika pensionsaktörer. Majoriteten av systemet förvaltas av den privata sektorns arbetspensionsbolag och den offentliga sektorns pensionsanstalter som försäkrar kommunanställda och statliga tjänstemän. Redan dessa två grupper har helt skilda system.

Vårt ”system” gör det praktiskt taget omöjligt att jämföra placeringsportföljernas avkastning även inom vårt hemland, men särskilt på ett internationellt plan. Den privata sektorns arbetspensionsbolag (Elo, Etera, Ilmarinen, Varma och Veritas) styrs av gemensamma lagar och konkurrens bolagen emellan, och man kan säga att avkastningen här är jämförbar från ett bolag till ett annat. Pensionsanstalternas (KEVA, VER) avkastning kan man däremot inte direkt jämföra med pensionsbolagens dito, eftersom riskbärningskapaciteten är annorlunda. Statliga eller kommunala pensionsanstalter kan inte gå i konkurs, och de omfattas inte av samma lagar. Därför har de möjlighet att ta större aktierisk, vilket också höjer på avkastningsförväntan på ett långt perspektiv.

När man gör jämförelser på ett internationellt plan blir allt ännu mer komplicerat. I sig är det intressant att jämföra avkastningar mellan de olika systemen, men man kan inte dra slutsatser ifall placeringsverksamheten lyckats eller inte. Möjligheterna och riskerna är för alla de samma, men den valda placeringsstrategin styrs långt genom reglering.

År 2015 har börjat i positiva tecken men det finns redan en aning om ändring i luften. En institutionell pensionsplacerare med lång placeringshorisont blir inte särskilt glad av negativa räntekurser. Speciellt i USA börjar aktievärderingarna vara på en sådan nivå att avkastningsförväntningarna också nått bottnen (”Quicksilver markets”, March 17th).

Veritas placeringsportfölj har i snitt avkastat 8,4 procent per år under de senaste tre åren jämfört med arbetspensionsbolagens genomsnittliga 7,6 procent. Vår realavkastning har sedan 1997 varit 4,2 procent i året, vilket överstiger det realavkastningsantagande som Pensionsskyddscentralen använder för sina beräkningar. Vårt mål är att ha ett av de bästa placeringsresultaten i den kategori där vi kan jämföras, dvs. bland de finländska arbetspensionsbolagen. Så tryggar vi pensioner. Tills vidare har vi nått våra mål och vi arbetar dagligen för att nå våra mål också i fortsättningen – även om det så småningom börjar blåsa upp till storm.

 

Niina Bergring
Placeringsdirektör