Försäkringsläkaren – en expert som bedömer arbetsförmågan

Utbetalningen av invalidpension förutsätter att ansökan godkänns. Den sökandes rätt till invalidpension eller rehabiliteringsstöd bedöms i relation till lagens bestämmelser, andra motsvarande fall och de beslut som fattats av besvärsinstanserna. Då arbetsförmågan bedöms beaktas bland annat den sökandes ålder, utbildning, boningsort och resterande arbetsförmåga.  

År 2015 fick sammanlagt 161 000 personer i Finland invalidpension i enlighet med vårt arbetspensionssystem. Då utbetalades 2,06 miljarder euro i invalidpensioner. Invalidpension beviljades 16 400 sökande och cirka 8 300 beviljades yrkesinriktad rehabilitering. Av ansökningarna om invalidpension godkändes 72,3 procent och förkastades 27,7 procent. (Arbetspensionsförsäkrarnas intresseorganisation 2015.)

Försäkringsläkaren bedömer arbetsförmåga som sökande fortfarande har 

Försäkringsläkarna är sakkunnigläkare som deltar i besluten om beviljande av invalidpensioner tillsammans med försäkringsinrättningens jurister, pensionshandläggare och andra experter. Det är med andra ord försäkringsbolaget som fattar besluten om invalidpensionerna, inte försäkringsläkaren ensam.

Försäkringsläkaren arbetar utifrån socialförsäkringens synvinkel medan en vårdande läkare utgår från den medicinska aspekten. Försäkringsläkaren bedömer den arbetsförmåga som den sökande fortfarande har och den vårdande läkaren behandlar patientens sjukdom. I praktiken träffar försäkringsläkaren inte den sökande.

Ett bra läkarutlåtande innehåller de uppgifter som försäkringsläkaren behöver för sitt arbete, berättar försäkringsläkaren Teemu Takala vid Veritas. Försäkringsläkarna är sakkunniga i fråga om bedömningen av funktionsförmågan och rehabiliteringen av sjukdomar.  Förvirring kan orsakas till exempel av de olika kriterierna för beviljande av sjukdagpenning och invalidpension.

Problematiskt blir det när den vårdande läkaren bedömer patientens förmåga att arbeta inom det egna yrket och pensionsbolagets försäkringsläkare ska bedöma förmågan att arbeta också inom andra yrken.

Sjukdagpenning utbetalas under ett år, och under denna tid bedöms personens förmåga att verka inom det egna yrket. Därefter bedöms förmågan att verka i något annat yrke än det egna. Den vårdande läkaren vet inte alltid när utbetalningen av sjukdagpenning upphör och har inte heller tillgång till denna information.  ”Problematiskt blir det när den vårdande läkaren bedömer patientens förmåga att arbeta inom det egna yrket och pensionsbolagets försäkringsläkare ska bedöma förmågan att arbeta också inom andra yrken”, sammanfattar Takala.

Jämlikhet och enhetlighet som mål

Specialistläkaren i inre medicin Teemu Takala började som sakkunnigläkare vid FPA år 2009 och vid Veritas hösten 2015. Han är 44 år, hemma i Åbo och har också arbetat vid ÅUCS. Enligt Takala förutsätter invalidpension att sjukdomen är allvarlig och att behandlings- och rehabiliteringsmöjligheterna har utnyttjats. ”Det räcker inte att man har blivit oförmögen att arbeta inom sitt eget yrke”, påpekar han. 

”Viktigt i det här arbetet är att vara sakkunnig i frågor som gäller arbetsförmåga, känna till lagstiftningen, relatera till tidigare fall och behandla alla jämlikt och konsekvent”, säger Takala.

Krasst sett är besluten lättare då det är fråga om mycket allvarliga eller dödliga sjukdomar. I de här fallen är pensionsbesluten enklare men ärendena är mycket tunga och svåra att handlägga. I sitt arbete konfronteras Takala med en bred skala av sjukdomar, vilket han anser att gör arbetet intressant.

En försäkringsläkare måste på arbetets vägnar vara med om att fatta stora beslut som påverkar individens utkomst och framtid. Takala påminner om att systemet är invecklat och kräver kunniga experter av olika slag: försäkringsläkaren fattar inte besluten ensam utan är en del av ett team. 

Arbete är bra för hälsan.

Det bästa i försäkringsläkarens arbete är enligt Takala att få uppleva att klienterna trots sin sjukdom kommer in i en ny arbetskarriär och att deras liv åter börjar löpa efter motgångarna. ”Arbete är bra för hälsan”, anser Takala. Den här tanken får stöd av att man som förvärvsarbetande givetvis har bättre inkomster och dessutom deltar i samhället på en bredare basis. Tack vare arbetet har man också något meningsfullt att syssla med, förutsatt att uppgifterna lämpar sig för hälsotillståndet.  

Till de goda sidorna i en försäkringsläkares arbete räknar Takala också att det inte gäller sekunder, så som en vårdande läkares arbete ibland kan göra. Försäkringsläkaren har till uppgift att med sin sakkunskap bidra till rättvisa beslut.

Svårt är det emellertid när man måste avslå en ansökan trots att den sökande är sjuk, säger Takala. I sådana fall är den sökande ofta oförmögen att utföra sitt tidigare arbete men inte oförmögen till allt sådant arbete som man rimligtvis kan förvänta sig av honom eller henne. 

Nytt yrke med hjälp av rehabilitering

Den som fått avslag lämnas emellertid inte ensam med sina problem. Rehabiliteringsalternativ finns att tillgå: yrkesinriktad rehabilitering, till exempel arbetsprövning, eller utbildning till arbetsuppgifter som lämpar sig bättre för hälsotillståndet. Takala berättar också att yrkesinriktad rehabilitering beviljas allt fler sökande

Ett bra exempel på en klient som funnit ett nytt yrke med hjälp av Veritas är Ilona (namnet är fingerat). Hon var barberare-frisör med egen rörelse. Under åren i arbetet belastades hennes axel så att hon till sist inte kunde stå ut med smärtorna, än mindre arbeta. Veritas hjälpte Ilona att hitta ett nytt yrke: hon började studera för en merkantil yrkesexamen och blev antagen vid en optikerfirma för inlärning i arbetet. Att slå igen den egna frisersalongen var svårt, men också i sitt nuvarande arbete i glasögonaffären kan Ilona använda den kunskap som hon tillägnat sig i sitt arbete inom skönhetsbranschen och hon får träffa människor i sitt jobb. Det bästa är förstås att hon nu kan arbeta utan smärta.