Överläkare Reijo Grönfors: ”Det finns ingen övre åldersgräns för arbete”

Reformen som trädde i kraft vid årsskiftet skjuter gradvis upp den lägsta pensionsåldern till 65 år. Efter det binds pensionsåldern till den förväntade livslängden. Det betyder i praktiken att vi arbetar allt längre; hur mycket längre, det vet vi inte ännu.

För många unga tycks pensionsåldern smyga sig allt längre bort, och en del frågar sig om det faktiskt är möjligt att fortsätta arbeta fram till 70-årskstrecket.

Faktum är att pensionsåldern för statliga ämbetsmän redan på 1800-talet var 65 år. Då var den förväntade livslängden endast 40 år. Nu lever vi nästan dubbelt längre.

Överläkare Reijo Grönfors på Veritas bekräftar att det inte finns någon övre gräns för arbete.

”Vi är betydligt friskare nu än då när pensionssystemet grundades. Bara under åren 2000–2011 har antalet 65–74-åringar som upplever att de är fullt arbetsföra stigit markant”, berättar Grönfors. ”Över hälften av åldersgruppen känner sig fullt arbetsföra.”

Ålderdomen skjuts upp tack vare förbättrad hälsovård

Vi får dels tacka den moderna hälsovården för en bättre arbetsförmåga.

”På femtiotalet var en 60-åring helt klart en gamling, och ofta också sjuk. Hälsovården har under de senaste decennierna utvecklats enormt och vi har nu tillgång till nya effektiva behandlingsmetoder. Vi har också lärt oss att förebygga många sjukdomar.”

Den som nu fått veta att hen får pension först närmare 70-årsstrecket behöver alltså inte oroa sig. ”Det ser inte så dystert ut”, tröstar Grönfors.

När vi lever längre, kan vi också arbeta längre, menar experterna. Därför ska pensionsåldern nu stiga. Grönfors instämmer.

”Ökad livslängd ska gå hand i hand med ökat välbefinnande. Vi ska inte sträva efter att leva längre, utan också efter ett friskare liv. Poängen är den att vi inte mår bra, om vi inte har något förnuftigt att göra. Arbetet fyller denna uppgift, det gör att vi känner oss viktiga.”

Istället för att tala om att vi ”måste” arbeta borde vi utgå från tanken att vi ”får” arbeta.

”Det är helt annat att hålla på med trevliga hobbyn än att ha något meningsfullt att göra. Man hålls helt enkelt friskare om man arbetar längre.”

Tidigare pensionering är fortfarande möjligt

Alldeles självklart är det inte att välbefinnandet ökar i takt med livslängden. Det finns också orosmoment.

”Vi har blivit väldigt passiva, vi sitter nästan hela dagen. Dessutom motionerar en del av befolkningen alldeles för lite, och en del är överviktiga. Risken för diabetes växer”, hävdar Grönfors. Också den ökade alkoholkonsumtionen oroar honom.

För dem som inte orkar finns det också fortsättningsvis olika möjligheter för förtida pensionering.

Från och med årsskiftet har 62-åringar till exempel kunnat ta ut en del av den intjänade arbetspensionen och välja att arbeta mindre.

Just den här typens flexibilitet efterlyser också Grönfors. ”Vi måste komma ihåg att vi åldras alla olika, beroende på hur vi ärvt. En del femtioåringar är biologiskt sjuttioåringar.”

”Det är helt hur man är lottad. Därför borde det kanske finnas större möjligheter att trappa av arbetet gradvis, såsom man gör i Sverige. I Finland jobbar man antingen heltid eller inte alls.”

Det är inte bara själva arbetslivet som måste bli mera flexibelt. Också vi som utför arbetet måste anpassa oss till en föränderlig omgivning.

”Samhället och arbetslivet förändras och en hel del yrken försvinner, andra kommer till. Sättet att arbeta kommer att se väldigt annorlunda ut.”

”I fortsättningen kommer vi alla att måsta lära oss nytt och kanske hela nya yrken. Viktigt är att hållas på alerten och ta emot positiva utmaningar.”

Själv har inte Grönfors ännu hunnit fundera på sin pension.

”Jag har haft turen att hållas frisk. Det händer ju så mycket intressant nu inom hälsovårdssektorn i och med vårdreformen. Jag har inga planer på att lämna arbetslivet.”